onsdag 1 februari 2012

Det här med namn

När man bor i ett hus med typ 50 andra människor från hela världen är det ofrånkomligt att man med små mellanrum får presentera sig och säga vad man heter. Helt uppenbart är Johan inte ett speciellt välkänt namn ute i den stora vida världen. Vid flera tillfällen har folk sett ut som fågelholkar och frågat "What?" när jag har berättat vad jag heter. En kille, av det mer haschiga slaget, trodde till och med att jag sa "I'm the new one" när jag sa att jag hette Johan. Detta trots att han är från Tyskland, där Johan (eller Johann) väl ändå är ett skapligt etablerat förnamn.

Allt detta fick mig att undra vad vi egentligen har för kända Johanar runtom i världen. Den jag spontant först kommer att tänka på är den gamle Barcelonalegenden Johan Cruyff, som nu svävar runt som någon slags vålnad kring klubben och då och då uttalar sig och tycker att något funkar förjävla dåligt. Sen har vi även Johan Neeskens, även han en gammal holländsk fotbollsspelare som väl mest är känd för att han "uppfann" ett sätt att skjuta straffar, detta enligt principen "Om jag skjuter så hårt att inte jag vet var bollen kommer att hamna, hur ska målvakten då kunna veta?" För att fortsätta på fotbollsspåret har vi den gamle Werder Bremen-mittfältaren Johan Micoud och även schweizaren Johan Vonlanthen. Vad har vi på Johann då? Johann Sebastian Bach är väl den mest kända. Slutsats: Johan är ett vanligt namn som folk bör känna till, och det är inte mig det är fel på. Om jag nu inte pratar otydligt så att de inte för vad jag säger...

Johan Cruyff, världens kanske kändaste Johan

1 kommentar:

  1. Om man skulle skriva Johan såsom tyskarna säger det så blir det ju Yå-hann. Engelsmännen har ju sin variant, John, men när de hör Johan sägas på svenskt vis så hör de "yo-hahn"; de fattar inte vad de hör. Vad kan tyskarna höra; de har väl inte ens vårt o-ljud? Det är därför de blir så förbryllade. Jag minns när jag var i USA; jag gav upp försöken att få dem att säga mitt namn "på svenska", så efter ett tag presenterade jag mig som "Go-niiila", dvs. en variant av mitt namn som de fattade. De förstod liksom inte vad de hörde, när jag sa "Guníllá" med vår - för dem - konstiga melodi. Skulle tro att du också så småningom kommer att komma på dig själv med att presentera dig som Yå-hann. Kram!

    SvaraRadera